Eldris är en fäbod som hör till byn Långlet.
Namnets Eldris ursprungsbetydelse
Det finns tre olika förklaringar till namnet
- Eld (Älld) = kan betyda al, alträd, alskog
- Ris (rejs) = skogen
Eldris = alskog
- Eld = hälla
- Ris = skogen
Eldris = skogen där hällarna börjar
Ällris = Hällris, kommer av att hästarna med frambenen hopbundna med hällor släpptes där i riset, skogen.
Tillkomst
I 1663-1664 års fäbodinventering står det att det fanns fyra strömkvarnar i Hemulån. Man tror att man började bygga kvarnar i ån redan kring 1640, och att det då inte fanns någon övrig bebyggelse i Eldris.
Fäboden Eldris
År 1917 hade Eldris 19 stugor. Av dessa tillhörde 16 stugor folk från Långlet och 3 av stugorna tillhörde folk från Selja.
Sommaren 1845 fanns det i Eldris 17 hästar, 62 kor, 90 f år och 87 getter. År 1917 fans 42 kor i fäboden och 1958 fanns det 11 djur.
Byggnaderna i Eldris bestod oftast av en stuga, ett stall och en lada. Det fanns ingen separat mjölkstuga, separatorn hade man inne i stugan.
Till Eldris buffrade man när skolorna slutade i månadsskiftet maj/juni. Man var där tills det blev dags för nästa flytt, till långfäbodarna Norra Garberg. Dit buffrade man dagen efter midsommar.
På långfäbodarna stannade man i sju veckor och sedan gick flytten tillbaka till Eldris igen. Där bodde man sen hela hösten. Barnen gick ner till skolan i Långlet och ibland fick de lov att åka ner till byn för att t.ex. ta upp potatisen. Man stannade i Eldris ända fram emot jul.
Djuren var viktiga för människorna och de sköttes väl. De behandlades nästan som familjemedlemmar. I ”fjåsen” i Eldris hade man öppna spisar för att djuren skulle få värme fram på hösten. Man värmde även vatten till djuren på spisarna.
Runt Eldris i skogen fanns det små öppningar där det växte gräs. Det slog man och tog in som hö. På senare tid fick korna gå där och beta.
Vallning av djuren
I Eldris ”gätade” man, d.v.s. gick med djuren ut på bete, på en bro över ån och upp till Digermo och ibland till ”Mårtnejda”. Det kunde vara besvärligt att lära kalvarna att gå över bäckarna.
Under vallningen av djuren tog men rast mitt på dagen för att djuren skulle få vila. Man hade då speciella viloplatser så kallade sovholar. De kunde ligga på en liten kulle eller öppen plats i skogen. Där stannade man någon timme och gjorde upp eld, vallkullorna åt lite mat och korna idisslade.
Flickorna kunde för att skydda sig mot myggen göra en ”myggdämba”. De lade mossa på elden och av det blev det en tjock rökdimma.
Järnvägen
Järnvägen kom till Eldris vid årsskiftet 1900. Öster om fäboden byggde man då ett timrat stationshus. Byggnaden brann ner i maj 1905. Det byggdes ett nytt stationshus, dock av lite enklare slag. Stationshuset är nu flyttat och uppsatt i Gopshus. Det enda som bevisar att det en gång i tiden legat ett stationshus i Eldris är rester av perrongen samt jordkällare.
Den viktiga vattenkraften
Omkring år 1640 började man att bygga kvarnar och dammar efter Hemulån.
Några namn på gamla kvarnar:
- Alvarås kwenn
- Farfars dammen
- Skrymt kwennär
- Bogg kwennär
- Kråk kwenndammen
I Hemulån har det funnits en såg, och det låg även en vattenstamp i ån. I den byggnaden fanns det ett stort kar som man fyllde med hett vatten. Man lade i det vävda ylletyget och sedan gick en stor stamp, som drevs av ett vattenhjul, upp och ner på ullen så den filtades och blev tjock och tät.
Man vet från förr att man flottade i Hemulån. Kring 1909 renoverades ån för flottning. Då revs
många dammar och man strandskodde ån, satte upp trä på båda sidorna så att timret inte förstörde kanterna. Flottningen höll fram till 1960 då den sista flottningen i ån ägde rum.
Nu för tiden tvättar man mattor i ån på somrarna och färgar tyger, och badar i den förstås.
Den stora skogsbranden
1888 var den stora skogsbranden i Gopshus och runt många fäbodar. Den började väster om Gopshus vid Gopalsjön och spred sig österut. Fäbodarna klarade sig dock bra därför att ägarna skyddade dem genom att göra brandgator och gräva diken för att på så sätt förhindra att elden spred sig in på fäboden.
Kolning
Efter den stora skogsbranden blev det många kolningar, eftersom man fick lov att ta reda på skogen. Kolen fraktades sedan till Långlet där man magasinerade den i två kolhus. När det sedan var högvatten fraktades kolen på pråmar på Österdalälven ner i Siljan och sedan iväg för vidare transport.
Tjärfabriken
I Läde fanns en tjärfabrik och en sådan byggdes 1920 också i Eldris. Den byggdes emellertid alldeles för sent. När produktionen av tjära kom i gång så fanns det ingen efterfrågan på den. Därför har det inte sålts en enda liter tjära från tjärfabriken i Eldris. Tjäran och terpentinet grävdes ner i tunnor i marken. På 1930-talet grävdes det mesta upp och användes.
Torkeriet
1919 byggdes vid stationen ett torkeri. Hushållningssällskapets bärtorkningsanstalt. Efter den stora branden blev det mycket bär i skogarna och alla hjälptes åt att plocka dem. Bären och även äpplen som kom på järnvägs-vagnar, levererades till torkeriet. Där hälldes i nätramar och torkades ute i solen eller inne i torkeriet där man eldade så det blev varmt.